Robotar och RobotTeknik

Häfta robotar

Robotar alltså. Finns det något häftigare? Knappast. Det är så otroligt fascinerande att se hur de utvecklas, och hela tiden kommer det nya spännande robotar som inte alls är långt från oss människor. Sen finns det ju så klart också ”mindre robotar”, sådana som många inte tänker är robotar. Men ta till exempel den självgående dammsugaren som börjar bli populär nu. Vad är det om inte en robot? Den letar efter smuts och tar sig dit för att ta bort det. Du behöver inte styra, den klarar sig själv. Det om något betyder väl att dammsugaren är en robot. Man kan till och med säga att mindre produkter och instrument också är robotar, trots att vi ibland måste styra de. Om du till exempel går in och kollar på Handinstrument.se kommer du garanterat hitta ett gäng instrument som kan räknas som robotar. Hur som helst. Det här med robotar, och deras utveckling. Det finns så mycket att läsa om, så mycket att läsa, om vår tekniska släkting roboten.

Robot med social förmåga

I en artikel i Metro har det skrivits om en robot, som har gått vilse, och måste fråga människor om vägen för att hitta hem. Roboten saknar gps, karta och kompass – han måste helt och hållet förlita sig på att människor hjälper honom. Men hur fungerar det då? Så här är det:

  • Roboten har kamera, en mikrofon och en speciell mjukvara vilken tolkar människors kroppsåråk.
  • Detta gör att roboten kan läsa av och förstå i vilken riktning en människa pekar och förklarar.
  • För att kommunicera har roboten en animerad mun på skärmen, han kan också ta instruktioner via en tryckskärm.
  • Roboten har dock svårt att första skillnaden på höger och vänster, och är därför väldigt tacksam om man pekar ut vägen.

Maffigt, eller hur? Denna robot klarade av att ta sig 1,5 kilometer långt, från Universitetet till Marienplatz (i Tyskland) tog det fem timmar, och roboten fick hjälp av 38 olika människor. Roboten heter Ace, vilket står för Autonomous City Explorer. Det som är häftigast med just denna robot är att den helt och hållet måste lita på sin sociala förmåga. Och det är så märkligt, att man tappar orden. Tänk hur det kommer att vara om några år? Det går knappt att föreställa sig, men antagligen kommer de vandra på våra vägar med oss.